Det här året blev helt annat än vad jag trodde det skulle bli. Vissa saker kan man helt inte hindra från att ske, vissa saker kan man inte äns förutspå och vissa saker blir bara som dem blir. Det bara är så. Livet.

Tänk dig att du står på en plats, en plats där allt är underbart och du känner dig lyckligast i världen. En plats där du trivs på, en plats där du känner dig trygg och en plats som du inte skulle vilja ersätta. Den platsen är ditt liv.
Sen en dag börjar det regna. Himlen öppnar sig och det öser ner som aldrig förr. Det bildas en stor flod, en fors, som vars väg går rakt över just din plats, din, trygghetszon - ditt liv. Du står mitt i forsen och det strömmande vattnet gör det svårt för dig att stå kvar och när som helst tappar du fotfästet, fotfästet från ditt liv. Detta sker ofrivilligt och du gör allt för att stå kvar. Du kämpar. Men det går inte att kämpa emot, strömmen är för stark. Du tappar fotfästet och forsen drar med dig. Det är vatten överallt. Du blundar. När du öppnar ögonen känner du inte igen dig. Du är har ingen aning om vars du är men du är definitivt inte på din fina plats längre.

Nu står du på denna nya plats. Du kanske tänker på om det finns något som du skulle kunna ha gjort för att stå kvar på din gamla plats. Du grubblar. Du tänker. Du saknar. Tills en dag, då du inser att hur mycket du än tänker, så kommer det inte få dig tillbaka till din plats. Istället för att grubbla, tänka och sakna, så börjar du acceptera istället. Du accepterar din situation och du accepterar att du befinner dig på denna nya plats. Denna nya plats ligger utanför din bekvämlighetszon och den gör så att du utvecklas, ja hela tiden utvecklas du. Efter att ha spenderat en viss tid på denna plats så så småningom börjar du trivas och inser att denna plats har blivit bekvämlighetszon, ditt nya liv.

Ibland tänker du tillbaka till gamla plats, som du en gång i tiden befann dig på, och ibland saknar du den väldigt mycket. Det är okej. Det är mänskligt. Det skulle vara konstigt att inte sakna något fint och något som en gång i livet gjorde dig glad. Hela den här händelsen har påverkat dig positivt och negativt. Framför allt har den givit dig erfarenhet och utveckling. Lite mer skinn på näsan, som det kallas.

Det är okej att känna. Det är okej att vara ledsen ibland. Men det är forsar som denna som tar dig till nya platser i livet, som gör att du utvecklas och som formar den till den du är. Motgångar skapar framgångar. Saker som försvinner i ditt liv, skapar plats för nya saker. Nya möjligheter. Nya minnen.
Allt händer av en orsak. Det gäller bara att hålla huvudet högt och sikta framåt.